
Ludvika Konsthall – Gunvor Kuha Vernissage

[contact-form][contact-field label=”Namn” type=”name” required=”true” /][contact-field label=”E-post” type=”email” required=”true” /][contact-field label=”Webbplats” type=”url” /][contact-field label=”Meddelande” type=”textarea” /][/contact-form]
Sedan barnsben älskat att få gå ut på myrar och leta guld. Spänningen i att hoppa från tuva till tuva. Ibland misslyckas men ibland inte.
Uppe vid polcirkeln där dag möter natt och renklockor hördes på håll. Där var naturen vänligt spännande för ett barn på somrarna.
Vintrarna har jag tyvärr ingen erfarenhet av. Endast korta små besök som vuxen.
Jag fick lita på de vuxnas berättelser om så mycket snö, i deras barndom, att de som barn lekte i snötunnlar, inte uppe på skaren.
Valborgsmässoafton med firade vi med att köra skrot till tippen och att på eftermiddagen åka mot Västerfärnebo, Sala och titta på en Amerikansk Prärietrana som var på besök. Det var en riktig högtidsstund att se en så ovanlig fågel.
Det var också roligt att se hur så många fågelskådare snabbt sökte sig till platsen och sen andäktigt tittade ut över fälten. Jag är ju ingen fågelskådare som samlar på fåglar utan mer en naturmänniska som bara njuter av stunden. Men det har varit en spännande fågelvecka.
Invigning av min Konstateljé i Kvarnen idag!
Klockan är 11.00 och vi är äntligen färdiga med alla förberedelserna. Klockan nio drog vi de sista penseldragen på golvet. Nu är det bara att ta en paus och hoppas att vi får många besökare under påsken!
Härligt spännande dag väntar!
Det finns vissa saker som är bärare av minnen. Påskbrickan som ”alltid” har funnits är ett sådant barndoms lyckominne som hör påsken till.
”När solen går upp så brinner det i dammarna” stod det att läsa i Fagerstaposten igår. Låter konstigt men just när solen går upp så blir dammarna eldröda.
Jättefin dubbelsidigt reportage inför Konst i Påsk i Tolvsbo och Söderbärke.